blueslastmagic.blogg.se

Nu har jag varit lite dålig på att blogga igen, men ni har inte missat något. En uteritt i mörkret i måndags, mest skritt.

 

Däremot så åkte jag till ridhuset och tränade trail tillsammans med Elin, Thea och Maria igår. Allihopa har sina hästar uppstallade där, vilket är jätte kul.

 

Det var andra gången i ridhus uppsuttet, fösta gången med främmande hästar och första gången vi ens kikade på trailhinder.

När vi kom dit och klev in i ridhuset var han spänd som en fiolsträng. De andra höll fortfarande på att ta fram grejer så han var helt ensam utan hästar. Mycket konstigt tyckte Blåsan. Instängd i en jätte stor kartong med folk och fåglar som kraxade.

Medan de andra gick upp och hämtade sina hästar så gick vi runt lite och kollade läget. Mycket konstigt och han var något skeptisk till det mesta. Dock inte trailhindrena utan alla hörn i ridhuset var konstiga. När vi kikat på allt longerade jag honom för att se om han ville bralla lite, men det var inte intressant. Han ville helst vara hos mig.

 

 

När alla andra väl hade kommit in så såg han ut som ett frågetecken. Det var så spännande så han inte viste vart han skulle ta vägen. De andra två konstatera att det var en till häst men ingen mer reaktion.

 

Väl uppe på hans rygg började han slappna av allt eftersom jag började jobba med honom. Han är tacksam min lilla häst, för han spänner sig mest men gör ingenting. Några större krav hade jag inte eftersom jag viste att det skulle vara jobbigt för honom att bara vara där och vistas.

Jag kände att han inte var helt okej i munnen (byter tänder för fullt) men jag ville inte gå över till bosalen för han lyssnar inte lika bra på den. Skulle ju vara skönt att kunna kontrollera honom om det händer något.

 

Vi gjorde inte något speciellt egentligen. Gled runt i skritt och trav samt tränade på lite styrning. Jag hade en otroligt lugn och avslappnad häst i slutet och det kändes super skönt. Trött var han också!